September ... svarta tragiska september
Nej jag har inte suttit inne eller varit inlåst på sydpolen.
Jag har skrivit desto mer fast via poesin.
Nu har jag legat sjuk nästan en vecka och börjar känna mig mer kry igen.
Vete tusan vad jag drabbades av.. värk i kropp och leder.. väldigt ont i halsen, kunde knappt svälja.. nej var inte till doktor utan vill se om det går över. känner mig något bättre.. ska försöka jobba på måndag iaf.
Min äldsta dotter pluggar nu i Örebro och bor med sin kille i Arboga, hjälpte henne med flytten i Juli.
Hoppas verkligen att det går bra med studier och allt.
Min yngre dotter har precis börjat första ring på gymnasiet och jag hoppas hon ska orka genom med bra resultat och att hon mår bra.
Nytt Bolag har trafiken här i stan, Keolis Busslink.
Ja jag kör buss än, hoppas ju på lite alternativa sysslor någon gång men känner mig rätt förbigången när det gäller sådant, saknar väl rätt kontakter helt enkelt.
Är lika singel än.. "good guys dont get laid"-teorin håller än..
Sitter hemma och har svårt att smälta och ta in det tragiska som hände onsdag 7/9-2011.
Flygolyckan i Jaroslav, Ryssland, där nästintill hela laget utplånades i en startkrasch.
Med ombord fanns Stefan Liv, en av mina idrottsliga idoler och förebilder. Inte för att jag har eller kommer någonsin att spela ishockey men.. som den goa tjabo han var.. en snäll omtänksam person som ställde upp på folk och lät aldrig det stiga honom åt huvudet. Skrev en kort text på poeter.se om det och klistrar in det här så slipper du leta.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1360664
Tankar, något försök att reda i chocken och sorgen efter vad som hände i Jaroslav 2011-09-07.
en spade ligger övergiven i sanden
nätet i landhockey-målet är i trasor
vinden drar lätt i resterna
Ett lag ska iväg för att spela match
himmelen är blå
luften varm
alla ombord
planet lyfter
sedan träder overkligheten in
men den blir den grymmaste av sanningar
planet störtar direkt efter start
det hade varit en mörk nyhet redan som vad som skedde
men med dess innehåll blir än värre
laget ombord
Gör detta ännu hemskare
hemskare för oss här hemma
ombord fanns Stefan
inte vilken Stefan som helst
utan vår goa tjabo
Killen jag inte kände personligen
men via vänner
och genom sina handlingar
sitt stora varma hjärta
sina insatser på och utanför isen
Det Finns bara en Stefan Liv
det Fanns bara en av dig
Nu är du borta
vi är många som sörjer dig.
Mina tankar går till din familj, fru och barn.
för att få avreagera mig
ge någon slags uttryck
reaktion skriver jag mina tankar
här ensam och hemma
Det känns så overkligt
och på något sätt så typiskt
de säger ju ofta att Gud tar de bästa i förtid
Nu behövde han ett helt lag
och han tog ut dig
den unika målvakten bara du kan vara
vi kände aldrig varandra
men jag säger ändå orden
"vila i frid min vän"
för genom Hv71 var vi alla som älskade ishockey en stor familj
tomrummet och saknaden efter dig kommer bli stort
och ikväll tänder jag ännu ett ljus till minne av dig och de som följde dig på din sista resa.
Det fina mer poeter.se är att man kan kommentera varandras texter och en kommentar var att varför hyllas en stjärna mer än en vanlig person. Ja det kan tyckas så men det får väl sättas i relation till hur många personer man berört i sitt liv med.
Jag tycker lika illa om varje olycka och alla tragiska dödsfall, men jag kan inte sitta och leta efter vart och ett. När en katastrof som denna berör en mer på det personligt, genom intressen , gemensamma bekanta och att man känner till personen väl. Då förstärks naturligtvis sorg, saknad och chock. Stefan var en "offentlig" person genom sitt idrottsutövande/jobb och när han dog på detta vis.. ja då blev även chock och sorg mer offentlig än om det handlat om någon mindre känd person. Han var inte ensam ombord på planet, jag är ledsen för alla som drabbades, både de som dog och de anhöriga som förlorade en av de sina och jag ska tända fler ljus för alla dem och Stefan med.
Jag har skrivit desto mer fast via poesin.
Nu har jag legat sjuk nästan en vecka och börjar känna mig mer kry igen.
Vete tusan vad jag drabbades av.. värk i kropp och leder.. väldigt ont i halsen, kunde knappt svälja.. nej var inte till doktor utan vill se om det går över. känner mig något bättre.. ska försöka jobba på måndag iaf.
Min äldsta dotter pluggar nu i Örebro och bor med sin kille i Arboga, hjälpte henne med flytten i Juli.
Hoppas verkligen att det går bra med studier och allt.
Min yngre dotter har precis börjat första ring på gymnasiet och jag hoppas hon ska orka genom med bra resultat och att hon mår bra.
Nytt Bolag har trafiken här i stan, Keolis Busslink.
Ja jag kör buss än, hoppas ju på lite alternativa sysslor någon gång men känner mig rätt förbigången när det gäller sådant, saknar väl rätt kontakter helt enkelt.
Är lika singel än.. "good guys dont get laid"-teorin håller än..
Sitter hemma och har svårt att smälta och ta in det tragiska som hände onsdag 7/9-2011.
Flygolyckan i Jaroslav, Ryssland, där nästintill hela laget utplånades i en startkrasch.
Med ombord fanns Stefan Liv, en av mina idrottsliga idoler och förebilder. Inte för att jag har eller kommer någonsin att spela ishockey men.. som den goa tjabo han var.. en snäll omtänksam person som ställde upp på folk och lät aldrig det stiga honom åt huvudet. Skrev en kort text på poeter.se om det och klistrar in det här så slipper du leta.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1360664
Tankar, något försök att reda i chocken och sorgen efter vad som hände i Jaroslav 2011-09-07.
Stefan - Vila i Frid Stefan Liv
En gunga rör sig sakta med vindenen spade ligger övergiven i sanden
nätet i landhockey-målet är i trasor
vinden drar lätt i resterna
Ett lag ska iväg för att spela match
himmelen är blå
luften varm
alla ombord
planet lyfter
sedan träder overkligheten in
men den blir den grymmaste av sanningar
planet störtar direkt efter start
det hade varit en mörk nyhet redan som vad som skedde
men med dess innehåll blir än värre
laget ombord
Gör detta ännu hemskare
hemskare för oss här hemma
ombord fanns Stefan
inte vilken Stefan som helst
utan vår goa tjabo
Killen jag inte kände personligen
men via vänner
och genom sina handlingar
sitt stora varma hjärta
sina insatser på och utanför isen
Det Finns bara en Stefan Liv
det Fanns bara en av dig
Nu är du borta
vi är många som sörjer dig.
Mina tankar går till din familj, fru och barn.
för att få avreagera mig
ge någon slags uttryck
reaktion skriver jag mina tankar
här ensam och hemma
Det känns så overkligt
och på något sätt så typiskt
de säger ju ofta att Gud tar de bästa i förtid
Nu behövde han ett helt lag
och han tog ut dig
den unika målvakten bara du kan vara
vi kände aldrig varandra
men jag säger ändå orden
"vila i frid min vän"
för genom Hv71 var vi alla som älskade ishockey en stor familj
tomrummet och saknaden efter dig kommer bli stort
och ikväll tänder jag ännu ett ljus till minne av dig och de som följde dig på din sista resa.
Det fina mer poeter.se är att man kan kommentera varandras texter och en kommentar var att varför hyllas en stjärna mer än en vanlig person. Ja det kan tyckas så men det får väl sättas i relation till hur många personer man berört i sitt liv med.
Jag tycker lika illa om varje olycka och alla tragiska dödsfall, men jag kan inte sitta och leta efter vart och ett. När en katastrof som denna berör en mer på det personligt, genom intressen , gemensamma bekanta och att man känner till personen väl. Då förstärks naturligtvis sorg, saknad och chock. Stefan var en "offentlig" person genom sitt idrottsutövande/jobb och när han dog på detta vis.. ja då blev även chock och sorg mer offentlig än om det handlat om någon mindre känd person. Han var inte ensam ombord på planet, jag är ledsen för alla som drabbades, både de som dog och de anhöriga som förlorade en av de sina och jag ska tända fler ljus för alla dem och Stefan med.
