Civilkurage straffas av arbetsgivare

Civilkurage straffas av arbetsgivare


Minnesbilderna efter den råa misshandeln har börjat klinga av, en hel del hjälp har jag fått av att få vittna samt att jag har insett att mitt jobb har allvarliga problem med sitt tänk eller policy som det heter på finspråk, men att jag bara ska göra det jag måste, inget mer för dem.

Jag har fått en skriftlig varning idag från min arbetsplats
(ti 27/9-2005), ska citera det ordagrant:



"
Varning


Du har åsidosatt dina skyldigheter i anställningen genom att lämna bussen och förarkassan för att gå i mellan ett bråk på Råslätt. Det är ett Polisärende som skulle också kunnat skada din egen hälsa.


Vi ser allvarligt på det som hänt och vill på detta sätt varna dig för att ett upprepande kan komma att medföra en uppsägning från vår sida. "





Detta ombesörjt via min personalfördelare (närmast högre chef till mig), mig tillsänt av vår chef på Arriva Sverige AB, Jönköping Depå Väst.


Mina kommentarer till ovanstående samt påpekanden om Faktafel.

1. Jag lämnade inte kassan, jag tog med min förarplånbok samt låste bussen. Enligt normal rutin vi gör, sällan man tar hela väskan med sig för att minska risk för att fresta rånare.


2. Att jag ens lämnade bussen berodde på kraftig smäll mot bussens sida varvid jag givetvis måste kolla vad som hänt ifall det var fråga om skadegörelse på bussen, för annars hade jag fått skit för att jag inte skyddar företagets egendom mot åverkan.


3. Nöd bryter lag, i händelse av en livshotande situation, såsom när två personer står och utdelar sparkar mot en värnlös person på marken. Sparkar riktade mot rygg, mage och mest av allt.. Huvudet, där kan man inte bara se på utan att, genom underlåtenhet att agera, främja dråp alternativt dödsmisshandel.


4. Skulle någon människa verkligen kallt kunnat se på denna misshandel för att sen på frågan av den dödades anhöriga "..Varför gjorde du inget..?" svara kallt:
" Enligt företagets policy får vi inte ingripa och lämna vår förarplats i något fall alls, vi ska passivt avvakta polis eller dylikts ankomst, det är inte vår uppgift att agera hjälte eller något annat än bussförare.."

Företagets bedömning är att civilkurage är straffbart och icke förenligt med policy och ej förenligt med våra arbetsuppgifter.
Vilket jag ska försöka efterfölja för annars hotas jag med avsked....





Jag var hemma en vecka från jobbet utan någon egentlig hjälp från min arbetsplats, ett samtal med en psykolog fick jag tvinga till mig därutöver fick jag klara det själv.
Jag började jobba en vecka efter det som inträffat och har fått bearbeta det efter bästa förmåga själv.



Lägg till detta en tidigare händelse som aktualiserats pga företagets "policy". Jag blev misshandlad i April, tidigare nämnt i min Blogg. Efter denna misshandel fick jag hjärnskakning och BEORDRADES av personalchef till akuten för undersökning, fick muntligt löfte att jag ej skulle behöva stå för läkarbesökets kostnader. Tog besöket på räkning (220:-) att betala snarast enl normala rutiner. Jag lämnar in sjukintyg samt inbetalningskort. Efter ett par månader, i augusti kommer det inkassokrav på 384.81 (inkl avgifter) som påförts mig åter.

Jag ringer och undrar om detta och får veta att företaget ej kan ta denna kostnad. Jag kräver att eftersom jag blivit beordrats och att skadan skett på arbetstid få detta betalt av arbetsgivaren, samt ber om uppskov från inkasso för att reda upp detta. Fick för någon vecka sen räkningen i retur och har tvingats betala det själv.. vilket drabbade min dotters födelsedagspresent bland annat..


Kan bara stillsamt konstatera att dagens arbetsklimat inte är vad det en gång varit och att man är väldigt ensam och oskyddad som busschaffis, rekomenderar inte detta jobb.. absolut inte...

Ett tillägg 28-9-2005
Jag har nog inte känt mig så kränkt och förlämpad av någon arbetsgivare tidigare i mitt liv. Är uppriktigt sagt förbannad och mkt besviken.

Nya tag och en ny vecka

Sådär.

Nu har det gått en dryg vecka sen den obehagliga händelsen.
Dags att summera.

Ställde företaget upp.... ska vi slå vad?
Ok ni som gissade på NEJ vann.

Mår jag bättre?
JA men inte tack vare jobbet.
Utan stort tack till de vänner som stöttat.. lyssnat och uppmuntrat mig och kommit med synpunkter.
Samt att nya vänner trätt in i tillvaron, hoppas de stannar också.

Kommer jag handla annorlunda?
Nä inte en chans i h-e . Företags policyn går ut på att :
"Var TYST, PASSIV och GÖR INGET, som inte är lönsamt".
Men jag ska undvika provokationer av rent intelligenta skäl.
Dock vet jag en sak, JAG gjorde rätt och mitt civilkurage suger inte iaf.

Vad ska jag göra nu?
Jobba men inte göra minsta lilla extra för detta företag mer.. jag gör det som krävs o lägger inte en gnutta energi extra mer på dem.. möjligen de av mina arbetskamrater som är värda namnet kamrater, ni vet vilka ni är. Det är slut på engagemang och servicevilja, hmm mot passagerare är jag lika go och trevlig som alltid men ja.. företaget får då inga rosor av mig..

så.. kanske läge o gå i närkamp med John Blund.. ser att ahn försöker smyga sig på mig men jag kan knep jag med :)


Trygga jobbet..igen


Jag hade ett helvete på jobbet i fredags.
Det blev bråk på min buss vid 2 tiden på natten.
3 yngre killar bråkade med en kille o hans tjej när de klev av på en ändhållplats.
Det small till i sidan av bussen så jag gick ut för att kolla.
Då hamnade jag mitt i bråket. Men när två killar försöker sparka på den som ligger ner mot huvudet gick jag in mellan för att få dem att sluta. Då åkta jag på en smäll med, tror jag fick en lättare hjärnskakning. Det kom en massa poliser senare med men tjejen o killen hade gett sig iväg trots att vi som var på plats ville att de skulle stanna o få vård o hjälp. Medan vi pratade med polis kom killen tillbaka o vi berätta vad som hänt sen var jag tvungen att åka o köra det sista av mitt pass.. sjukskrev mig för resten av helgen.. orkade inte köra mer nattpass denna helg.. inget mer bråk.. mår skit av sånt.. tänkte på den stackars 29-åriga som blev ihjälsparkad i sthlm.. hur j-a fega kan man vara?

Inombords känner jag mig mycket trasig och tja.. en redig smäll fick jag ju ta emot med när jag bröt in för att stoppa  misshandeln.
Men jag ser framför mig hela tiden hur de sparkar på han och hur hjälplös han är.
Sen får man höra såna idiot-kommentarer om att man ska bara ringa polisen o vänta.. som om det skulle få idioterna att sluta sparka? Skulle jag bara sett på o sagt "Fy på sig", sen när killens anhöriga frågat varför ingen gjorde nåt när han blev ihjälsparkad, ska man då säga -"Ja vi har ju våra rutiner på företaget om hur sådant här ska hanteras...". ??
Har haft svårt för att sova sen det hände och känner mig ledsen och otrygg hela tiden.

har Kontakt med företagshälsan så imorgon får vi se vad vi får gjort.


RSS 2.0