nya tankar mitt i natten... Bra att Ha.. är man det?
Så sitter lite sent på natten men .. oftast är jag mest kreativt sent på natten.. va bra.. då kan jag ju skriva lite mer tankar..
Dagens stora fundering är...
"Bra att ha människor" ...
Vad menar jag med det?
Många personer känner att de gör mycket för andra.. på gott och ont.
Varför ställer man upp så mycket, på en del personer. Vad får en att vilja göra så mycket? Är det en tro på någon belöning? Vågar tro att få är så altruistiska att de gör det helt osjälviskt. Vad är det man hoppas på eller förväntar sig? Jag är inte guds bästa barn det ska erkännas.. har själv dragit nytta av snällhet när jag var yngre.. men jag har lärt mig att det alltid finns någon som får betala.. oavsett vad man säger..
Det finns vänner i min tillvaro som bara genom att finnas där för mig.. har hållt mig på vattenytan... sedan finns det de som dragit ner under ytan gång på gång... Jag har tänkt över många saker, flera gånger, en del saker återkommer gång på gång givetvis.
Hur ska jag kunna visa min uppskattning för de som lagt så mycket av sig själva i min tillvaro.. gett mig sin tid, omtanke. omsorg, vänskap.. all hjälp de kan uppbåda? Kanske ett sätt är att tänka på dem just nu?
Sen motsatsen... som min före detta fru tyckte.. det ringer så mkt folk med sina problem jämnt... men.. många av dem är ju mina vänner och de flesta har lyssnat på mig med.. Nu hör det till saken att jag har gallrat en hel del o mer lär det bli med tiden.
Ibland känns liknelser bäst eller dikter.. så ibland skriver jag dikter med...
Men ja jag känner mig som kakan ... den där sista kakan på fatet...
Den där ingen vill ta för att slippa skämmas.. men det är inte fel o pilla det goaste ur den.. ta en liten tugga på kanten... men man lämnar ändå det viktigaste kvar..
Hur kul är det att vara där.. ratad och ändå bra att ha till husbehov?
Hur många av oss har inte den rollen .. och tillåter i vår enfald oss att behandlas så?
Är det känslan av att vara behövd?
Är det att få duga, just då iaf?
Är det tron att det är allt man kan?
Är det att vara dumsnäll?
Vart sätter man sina gränser? Många cyniker säger ju att man ska tänka på sig själv mer och inte ställa upp så mycket, det är ändå att måla tillvaron i svart och vitt... inte riktigt den mångfald jag ser iaf.
En underbar sångerska i min hemstad.. Amy diamond, sjunger ju "What's in it for me?", en befogad fråga.. påminner mig även om en 80-talare.. "Nothing going on but the rent" ... inget i livet är gratis.. Det bästa är en symbios där alla får må bra.. Så de jag är vän med.. de försöker jag verkligen ha ett utbyte med där man bryr sig om, inte av tvång utan för att man tycker den andra är värd den omtanken.. och känner omtanke tillbaka...
Det är inte av bitterhet jag skriver även om en cyniker säkert finner det med.. det är mer en ärlig undran över.. behov.. om jag nu fyller behov för andra.. vem eller vilka ser till mina behov? Ja.. klart jag måste se till det själv.. men alla behov kan man inte fylla själv.....
Möjligt det blir mer betraktelser i detta senare....
