Lordlion -- den varmaste själ solen lyst över...

Så är det helg igen och det är en dag kortare för de flesta vilket verkar vålla ett ramaskri, en dag mindre ledigt.

Jag har suttit och funderat på hur mycket man tar för givet egentligen.
Hur mycket har inte andra fått offra och lida för att vi ska ha det bra som vi trots allt har det i vårt land i det stora hela.
Den ledighet vi trots har är ju så inrutad och så inni vassen planerad i detalj, hur kan det kallas att vara ledig???

Dagens samhälle är så förvridet av sjuka relger och hyckleri så jag undrar hur det ens fungerar...

Vi förväntas sätta barn till världen men vi får inte fostra dem, bara ta ansvar för dem.
När ett barn måste läras gränser får den lära sig att vi vuxna är maktlösa inför det, det talas om barnens rättigheter, något mycket viktigt. Var finns föräldrars rättigheter? Hur ska du sätta gränser när alla sätt att få hejd på ett barn som vägrar lyssna är förbjudna? Aga är helt fel men att ta tag i barnet och få det att stanna upp, tala om med allvar att man inte får göra hur som helst.. det kan man ju bli anmäld för.
Sen .. när barnen gör en massa skit.. vem får skulden.. föräldrarna.. fast vi omyndigförklarats i vår roll av samhället.

Barnen vet om sin makt... ?om du rör mig ringer jag Polisen? ... ? om jag inte får.. ringer jag BRIS..? ..obs inte att förväxla med barn som sorgligt nog utsätts för en massa skit... men ta exemplet med dottern som inte fick köpa några DVD filmer.. spottar sin far i ansiktet och pappan, kränkt, gav henne en örfil ... HAN blir dömd.. med andra ord... dottern kan misshandla sin förälder psykiskt och det är tillåtet.. förälderns roll är att ge mat, husrum och ta skiten... men rättigheter.. glöm det...

De sociala tar hellre barnen från föräldrar som har det svårt.. satsar flera gånger mer pengar på ett fosterhem än vad som skulle krävas att va humana och hjälpa föräldrarna i nöd....

Staten sysslar med närmast skalbolagsliknande affärer...
De tar dubbla skatter.. att lägga energi skatter på bensin och el.. sånt vi är tvingade att använda för att kunna ta oss till o från jobbet o sköta det.. gynnar knappast vårt samhälle.. men att SEN lägga MOMS på en skatt.. det är bedrägeri.... att betala till miljön är ok.. att vårda det arv vi ska lämna till efterkommande likaså... men när pengarna pumpas ut ur landet till EU och annorstädes då känns det mer och mer som att vårt land är mitt under en skalbolagsplundring...tro fan att när EU satsade en massa pengar på att ?utbilda? lärare med resor till Bryssel.. så var det en investering för att få igen pengarna mångfalt med räntor... När läkemedelsbolag ger utbildningsresor till läkare så kallas det bestickning... När entrepenörer bjuder folkvalda på julbord... bestickning...
Men när ett land ska plundras.. helt ok.. bara de i makten erbjuds nåt som dövar samvetet?

Hyckleri i stor skala.. kallas religion eller politik?

Jag är glad att solen skiner idag, att jag har två underbara barn, vänner jag kan lita på och ta stöd av, sådant kan man inte mäta i pengar...

Jag har gjort en hel del misstag på min resa genom livet men också fått lärdomar, igår kväll satt jag och funderade över mitt liv och mina val.
Jag kan inte påstå att jag är jättestolt över hur mitt liv har gått men det kunde ha gått betydligt sämre med.

Har sett tillbaka på missade chanser och missade tillfällen, ställt den klassika frågan:
?tänk om...?
Men jag vill nog egentligen inte veta svaret för jag är ändå summan av mina nuvarande erfarenheter.

Kärleken eller snarare bristen på det har fått mig grubbla mycket men o andra sidan inse att det ändå är frånvaron av kärlek som får en att uppskatta möjligheten...

Jag har genomlidit något som hon kallade ett förhållande under vintern.. för mig var det ett förHELVETE ...
men saningen är.. jag vet hur misshandlade kvinnor har det i sin vardag och tillvaro.. hot..psykisk misshandel konstant.. till slut även våld och andra övergrepp...
Hon anklagade mig för att göra saker jag aldrig gjort, skulle göra eller ens ränka mig att göra. Hon kunde få vredesutbrott, slå sönder saker utan större orsak men det kom alltid tebax på att det var mitt fel enligt henne... det blev mer o mer kontroll.. jag fick inte ens sitta här och föra dagbok ..?Det ska ingen utomstående ha med att göra..? jag fick inte hålla kontakt med vänner via nätet eller telefon o träffa var ju otänkbart... till och med att hälsa på arbetskamrater kunde innebära bråk.. ?vem var det.. är du kåt på henne eller??
När jag hamnade på sjukhus i februari.. med akuta andningsproblem och dåliga syrevärden.. med andra ord rätt illa däran.. så visade sig hon inför andra som ytterst orolig och ville inte vila eller något.. bara vaka över mig.. men när jag bara skulle gå och fråga en sköterska något, be om en kopp kaffe till henne.. då kom det direkt : ?har du fått hennes nummer nu.. ska ni in på toaletten sen eller??
?Varför springer du och fjantar för dem.. är du kåt på henne??

Till och med när jag var på jobbet och åt lunch på stan kunde hon ringa o anklaga mig så till slut.. näe jag gav henne faktiskt en sista chans redan i november 2004 .. när hon slog till mig hårt som bara den utan orsak på ett badhus... med en massa anklgelser svammel och beskyllningar.. då sa jag åt henne att inte bära våld på mig... hon lovade o bad om ursäkt... men.. i påsk i år då hade jag fått nog.. och efter minst 8 tillfällen av fysiska attacker då har man ändå förverkat sina chanser...
lägg till det en massa psyskisk stress och misshandel... Då har jag stått ut på tok för länge..

Men man kämpar på, tror på löften.. offrar sig lite mer o mer... men till slut.. måste man inse sitt värde.. mer än att vara någon att trampas på.

Så nu.. visst drömmer jag om att träffa en kvinna som ser mig som en helhet att vilja, ha, vårda, älska och respektera. Givetvis även det då besvarat åt båda håll..

Jag är trött på att bara betraktas som någon man har nytta av.. en bra att ha person..
Vän är jag bra på att vara.. proffs på att bli kompis.. men att bli älskad.. villkorslöst för den jag är.. omöjligt...
Rädda barn skyr elden... ja jag är mycket rädd efter allt jag varit med om.. trött på att bli lekt med.. att bollas med.. att lockas med antydningar om löften..
Jag drömmer om att få känna mig hel, älskad, behövd.. men även att få känna mig trygg och säker på att den jag är med verkligen vill vara mig just för att jag är den jag är.. en unik person som är den enda av mitt slag för henne.. och en symbios där båda utvecklas och njuter av varandra..

Är det för mycket begärt?