Lordlion -- den varmaste själ solen lyst över...

Sön 21 sep 2003 22:33

Jaha.. det var ett bra tag sen jag skrev senast...
Det har hänt massor....
Men ikväll gjorde jag något som känns väldigt bra, jag besökte pappan till en av mina vänner som gått bort, han blev mycket glad av mitt besök och vi pratade länge.

Jag har tillbringat den gångna vintern sjukskriven för utbrändhet och i slutet av våren börjat arbeta igen.. sen I sommar börjat köra buss igen...

I början av Augusti hände en tragisk, omöjligt hemsk, trafikolycka.
Jag körde buss och två vänner till mig kolliderade med bussen.. de kom på sin motorcykel, fick sladd och omkom... ödet kan vara så grymt ibland...
De kunde lika gärna fått lite skrap sår..men nej de hade maximal otur..

Jag vet och har fått det bekräftat att jag gjort allt rätt men jag har iaf sörjt mina vänner.

Häromdagen kontaktade den enes far mitt jobb och ville höra hur jag mådde så jag besökte han ikväll, vi satt och pratade mycket, både om livet och mina vänner med.

Ibland undrar man hur det kan ske saker men det går inte att förutsäga vad och varför..

Det jag också blev arg på är hur en person passade på att få en massa utrymme i lokalblaskan där han svamlade en massa skit om trafikregler, yrkesförare o en massa annat.. men han utnyttjade mina vänner till att få synas i tidningen.. det är förj-ligt fult.

Jag ska snart träffa den andras mamma med och vi lär ses och höras en hel del den närmaste tiden, ska försöka stötta dem med i deras sorgearbete likaså vill de stötta mig. Det värmer mig att det finns människor som dem fortfarande med.

Få se vad mer.. jo jag har börjat plugga på distans med igen..för att skrapa ihop mina poäng.. lite i taget så jag får min examen.. tänker inte gå in i väggen igen.

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>
Mån 13 okt 2003 02:36

Hmmm skrev denna för några veckor sen men den är iaf den nyaste...

<center>
Tid

Giv mig tid
att göra vad jag måste
att leva
att vila

Giv mig tid
att älska
att älskas
att lära mig vad kärlek är?

Giv tiden tid
att fylla mina dagar med liv och inte
fylla mitt liv med en massa gråa dagar

Giv mig tid
att se mina barn växa
umgås med vänner

Giv mig tid
att få leka
att bara få existera

Nåväl, var finns det tid för allt detta..?

</center>

Gjorde en illustration av den direkt med... har för mig jag lagt en länk om det på min sida med...


Lite funderingar jag haft medans jag jobbat idag....

Jag har haft en hel del funderingar på min tillvaro.. vad som påverkar det jag gör...
varför jag blir behandlad som jag blir av en del personer jag möter eller umgås med...

Men det blir bara en massa nya frågetecken...
Tjejer säger att de vill ha en ärlig, trogen, omtänksam man...
Ändå blir man behandlad som skit ifall man är sån....

Jag var och fikade nån vecka sen med en tjej från stan och det var trevligt..vi pratade om allt möjligt...
sen nån dag senare får jag ett mess om att hon ansåg att vi inte hade så mycket att prata om.. att jag luktade alkohol .... att det inte var nån ide att ses fler gånger...

ok.. jag kan förstå att hon inte ansåg mig så intressant men att förolämpa mig med en sån kommentar... efter att ha kört buss hela dagen..
varit hemma och vänt..
duschat och rakat (gissa vad rakvatten innehåller?) och fixat lite vettiga kläder, hur skoj är det att åka o fika i uniformskläder..
åkt ner på stan för att hinna precis att fika...

hur fasen e man funtad då??
tror hon att jag skulle få köra en meter ifall folk ansåg att jag luktade sprit på jobbet???

Jag blev rätt arg och ledsen. för det var en väldigt dum och totalt onödig anklagelse/kommentar...

Men, det illustrerar ändå bara hur man blir bemött i denna stad...

Jag tror fasen att tjejerna i jönköping inte förtjänar en schysst man som mig helt enkelt..

En av mina vänner sa att jag antagligen inte ?vill bli fångad? i nuläget och jag blev bara ett enda stort frågetecken.. va tusan menar hon??

Jaja nu e klockan mycket och jag ska strax knyta mig.. det går ju inte bara att komma hem o lägga sig rakt av.. man behöver varva ner en stund efter jobbet med...

Vilket påminner mig om en fundering.... varför i alla glödheta måste ungdommar sitta med fötterna uppe på säten.. väntar de på syndafloden inne i bussarna eller?
Jag skulle vilja se vad deras föräldrar säger om vi var ett gäng busschaffisar som bara stövlar in i deras vardagsrum... lägger upp våra skitiga skor på deras soffa... börjar käka såna där salta fågelfrön (gott som bara den) och bara spotta skalen rätt ut på golvet... det skulle bli ett liv utan dess like då .. men på bussarna gör det inget..sen att andras kläder blir nerskitade..inte deras problem.. skärpning för tusan!!!

jaja nog om detta..dags att jaga john blunds sömntåg med missiler snart så man kan få lite skjuts ombord....

För att citera en Guvernör... ?I?ll be back? .. med tilläget.. doesn?t need brains ..just rich friends to get the job.....

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Lordlion67 - En uppsats 6/2-04

Jag kände för att skriva in en av mina gamla uppsatser och min nyaste dikt.

Elden ? 040202

Det bor en eld inom mig.
Den är omgärdad av en stark mur.
Vem kan komma genom den muren och vad består den av?
En mur av längtan.
En mur av ensamhet.
En mur av rädsla.
En mur av tvivel.
En mur av olösta sorger.
En mur av försvar mot svek och lögner.
En mur av rädsla för ny kärlek.
En mur av ren dumhet?
Är elden till för en ensam själ?
Ska den delas med någon annan?

Vem kan ge min eld ny näring?
Eller ska elden brinna ut för att inte mer tändas?
Ska jag värma mig ensam?
Vågar jag dela elden?
Vågar jag lära mig svaret på mina frågor?


*****************


Ensamhetens Kafé
Uppsats skriven på gymnasiet 11/4 - 1986

Han vaknade varje morgon (halv sju, vill jag minnas att det brukade vara) och gick på sina trötta ben ut i den stora staden.
Hans liv var fyllt av äventyr och det hade nog satt sina spår i honom. Nuförtiden fanns det inga kvar åt honom, för är man 68 år gammal så vill inte de flesta ungdomar låta dig vara med i leken och äventyret. Ingen vill lyssna på dina minnen för nuförtiden ska man bara tänka framåt. ?Jaha, men hur ska man då veta att man inte gör om samma misstag??, tänker han klurigt.

Han har nu kommit ut till parken där juni solen väckt upp träd och blommor med den lätta smekande värmen som senare ska få oss att utstå den allt mer passionerade glöden på eftermiddagen. Fåglarna i parken gör vad de alltid har gjort, lever och för livet vidare utan sorg för morgondagen. Varför ska de behöva bekymra sig huruvida rätt lag vinner i allsvenskan när de har fullt sjå med att bygga sina små underverk i flätning, deras bon, och där föda upp nästa generation.

Han ser med ett förnöjt leende på fåglarna när de flyger från de gröna gnistrande träden över den uppvaknande planteringen som sprakar i rött, gult och rosa ner till det kristallklara blåglänsande vattnet i parkens damm, för ett morgondopp förmodligen.

Han lämnar parken och går vidare förbi alla stora varuhus, chica boutiquer och frestande restauranger som alla tycks nå en högre dimension i alla turisters medvetande.

Slutligen är han vid sitt mål, ett enkelt inrett kafé med en medelålders utsliten innehavare som sett och erfarit det mesta i livet.

Han sätter sig vid sin favoritplats och tar fram morgonens nyhetsfyllda blad. Här har han suttit så många gånger, så många år att en räkning på dessa redan är omöjlig att föra.

Klockan slår nio slag där den sitter på glasdisken och njuter av kaffets doft som sipprar upp från bryggarna. Han tar sig en kopp kaffe till innan han senare ska ta sig ett enkelt mål.
?Det är nog alltid så, att en del aldrig kan förstå hur någon kan sitta ensam och ändå känna stadens puls i ensligheten på fiket?, tänker han.
Hans favoritplats, ja den är vid ett fönsterbord där han kan se hur vi stressar och sliter där vi stapplar fram i värmen för att hinna som vi tror i vår fåfänga. Hans kamrater som alltid brukade sitta och småskoja har redan lämnat denna jord och kvar sitter han som ändå var äldst i gänget.
Så han sitter där och låter radion fylla ut tomrummet i hans sinnen som törstar efter ljud. Han sitter där och känner en porlande glädje varje gång han ser ett lyckligt par vandra förbi och likaså delar han den sorg han ser på andras anleten.
Han sitter där och önskar att någon ville våga sig fram och tala med honom få ta del av den visdom han har förvärvat under många år.
Under dagens lopp passerar många olika människor förbi fönstret likt en revy där handlingen alltid är oförutsedd.
När handen stryker över den glatta vaxduken känner han hur någon står bredvid och ser tyst på honom.
?Vem kan det vara??, tänker han tills han möter den tusenåriga blicken och förstår att hans tur kommit att få sälla sig till det glada gänget.
Lika tyst som vanligt sitter han där i kafét, men nu har hans själ lämnat den trötta kroppen och aldrig mer ska ensamheten plåga honom.

// Nikolai


>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Lordlion67 -mer poesi 040208

såå nu kanske jag kan lägga mig att sova..
har haft några dikter som stört min nattro tills jag skrev dem....

040208

Ensamhetens Demon

Återigen min vän...
Vad trodde du?
Skulle jag släppa taget om dig?
Du som givit mig så mycket nöje?
Så länge ingen kvinna ser dig som den du är.
Så länge kommer jag att kunna lura dig att tro.
Så länge kommer du att bli lockad.
Så länge kommer du att bli bortvald,
precis när ditt hopp väckts.
Allt detta.. lever jag gott på.

För annars.. vore jag en ensam,
Ensamhetens demon .....

---------------------------

Om jag någonsin.

Om jag någon sin kommer i mål.
Om jag någonsin lyckas.
Om jag någonsin orkar.
Om jag någonsin får.
Om jag någon sin har lyckan.
Om jag någonsin får ro.

Vad gör jag nu?
Jagar alla om ifall att?

Måste jag vänta på ett Om att komma min väg?
Nej... jag tänker leva nu..
Om ?OM? hittar till mig så tar jag det då.
Nu är jag trött på att tro och undra.
Nu får varje stund bli vad jag finner bäst just då.
Om jag själv vill.. blir det bättre.
Om jag bara själv vågar.
Jag tänker våga.

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Är man bara en ?bra-att-ha?-person?



Hej dagboken.
Så är snart denna helg slut med.
Skönt när alla hjärtans hycklandet och fjäskandet tar en ände.

I Finland kallas den dagen även alla vänners dag.
Men i ärlighetens namn, måste det finnas en speciell dag för det?
Har man så jäkla fullt upp hela tiden?

Jag har haft det tidigare, det erkänner jag, men nu ska varje dag vara en alla vänners dag för mig.

Det ska inte behövas ses i en almanacka för att vilja umgås med sina vänner.

Några tankar och funderingar såhär dagen efter en ensam hemmakväll på ?alla hjärtans dag? , ja jag hade inte råd att gå ut.

En del av min tidigare osäkerhet har haft roten i att jag inte accepterat mig själv och inte tyckt om den jag verkligen är.. ett beroende av vad andra tyckt och ifall jag varit omtyckt eller inte.

Men ja jag tycker om den jag är.. vet att jag kan och klarar mer än genomsnittskillen.
Att jag accepterar mig själv och är glad för den unika individ jag verkligen blivit.

De egenskaper jag beskrivs med kan den som lär känna mig kanske upptäcka,
Inte säkert som sagt.. det ligger i betrakternas ögon.
Om de själva tycker att det finns eller finna annat och ännu bättre,
jag tänker inte tala om för folk vad jag förväntar mig att de ska upptäcka..
tvärtom se det som en utmaning ifall de hittar nya sidor.

Men innan jag hade accepterat mig har jag inte kunnat vara mottaglig för att ta emot något heller

vidare....

Om jag nu betraktas som en så ?mysig, go, snäll och fin? vän, varför är inte den som tycker det mer intresserad av att få träffa mig mer ofta och tillbringa mer tid med mig?

Är jag bara en ?bra-att-ha?-kille som ska ses sitta snällt och vänta tills ?passar? att höras?
Jag är trött på tomma ord och att bli bortvald för andra gång på gång.
Det kanske blir så att jag backar och helt enkelt inte finns kvar när det ?passar? för att jag tröttnade?
För att jag inte får känna mig iaf till en del proriterad. Det handlar INTE om att vara den enda personen men det handlar däremot om att få känna sig en aning behövd någon gång med.Att faktiskt vara vald för den man är någon gång med.

Nej.. jag vill inte konkurrera med barn eller familj för de behöver den tid de tar.. men.. jag kanske vill få vara någon speciell någon gång med. Tid har alla ont av.. men tid får man ta sig också.

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>


070411....
^^ Skrämmande att saker o ting upprepar sig.. Dags att sluta slänga pärlor framför... ja säg det?